Släktforskning

Utarrenderade delar av gården och avstyckade delar av markerna från 1928 till sin död 1949. Flyttade till gårdar i Särö söder om Göteborg. Kärrsgårdens sista ägare var dottern Anna-Lisa. Gårdsbyggnaderna behölls i familjens ägo till 1952 då manhuset byggdes om till tre lägenheter.

Fritt efter dottersonen Nils-Eric Olsson september 2009:

I Backas hembygdsförenings studiecirklel anges att vår Kärrsgård (1:26) endast var 3 ha. Måste vara fel. Kärrsgårdens marker gick ju ända ned till älven och även utmarker i "Kvilla". Men möjligen kan markerna haft flera olika fastighetsbeteckningar. Den har också varit olika omfattande under olika tider beroende på ägare och allt efter avstyckningar till en mängd olika ändamål. Mamma Anna-Lisa berättade att under kriget arrenderade morfar, "Ludde" kallades han, först ut den mark som Sten A Olsson startade sin verksamhet på som ligger öster omtunnelmynningen. Där startade han med att hugga upp ett aluminiumkrigsplan som han köpt in för skrotning. Där ligger fortfarande Stena Metall.

Morfar "Ludde" var både bonde, fastighetsförvaltare av flera egna hyresfastigheter i Brämargården, Nordhem, Gårda och Majorna samt två stora hus i Solhem Kvillebäcken.

1930 lät han bygga Brämaregatan 14-Tunnbindargatan 22 i kvarteret Skäppan i Brämaregården som jag lät Rotrenovera år 1974. Morfar hade även andra fastigheter såsom Nordhemsgatan i Linnéstaden.

Han var dessutom torghandlare på Partitorget, Kungstorget, Kvilletorget, Skanstorget och vid Redbergsplatsen. Tomater och Gurkor och Blommor odlades i växthus i Tagene och Särö (Släp). Därtill i princip samtliga grönsaker på friland på olika ställen. Vad jag kommer ihåg från odlingar i Kärrsgården så är det bara stora hela fält med rabarber (fleråriga) och ca 100- tal stora fruktträd. Saltgurkor var han dominerande på i Göteborgsområdet. Han leverade till flera inrättningar i Göteborg bl.a. till Sahlgrenska sjukhuset. "Ludde" var en mångsysslande affärsman. Apropå saltgurkor vill jag citera ur Boken om Släp , 1995 "Det förtjänas att nämnas att Ludvig Olssons gurkor var världsberömda i hela västra Sverige, och folk på trakten var övertygade om, att Olssons hade något hemligt recept till sina inläggningar. De sålde gurkor på de flesta torgen i Göteborg och vår källa, Luddes dotter Ruth Larsson, berättar att hon sålde på Skanstorget och småpojkarna där kallade henne "gurk-kärringen" trots att hon var i 20-års åldern. Hennes mor på ett annat torg fick heta "gurk-madammen" Slut citat det sista torget var Kungstorget. Men vi hade också en trotjänarinna Klara Olsson som arbetade för Luddes olika ställen i hela sitt liv. Hon kallades för Gurktanten på Kungstorget. Receptet finns i boken men inte komplett. Ruth säger att på 1950-talet ville Felix köpa receptet men fick inte göra det. Jag har fått det av mamma men vet inte just nu var det kan ligga. På min Farm Shop i Båstad sålde vi istället färdiginköpt Kindagurka i plasthinkar. Min första torgförsäljning var på Skanstorget ca 7 år gammal. Jag sålde Gullvivor som jag plockat på en äng. När en galant dam kom och sade att de blommorna är fridlysta och vad hon visste så får man inte plocka dem, sade jag att då kostar dom dubbelt så mycket. Därefter plockade jag dock inte mer Gullvivor!___________________________________________________________