Släktforskning

Vid nio års ålder sändes K till universitetet i Uppsala, där han till en början idkade sina studierunder ledning af ett par äldre kamrater, båda blifvande biskopar, nämligen halfbrodern N.Barchius och A. Rhyzelius.

Promoverad till filosofie magister 1713 och prästvigd 1716, kallades han sistnämnda år till huspredikant hos riksrådet grefve Gustaf Cronhjelm och befordrades till pastor vid Dalregementet samt bevistade såsom sådan kampanjen i Norge 1718. Från nämnda kår sökte och erhöll han 1720 transport såsom andre pastor vid lifdrabanterna och utnämndes 1722 till e. o. k. hofpredikant. Den personliga beröring, hvari han genom det sistnämndakallet kom med konung Fredrik, påskyndade hans befordringar. 1725 förordnades hantill präses i hofkonsistorium och blef 1728 efter halfbrodern Barchius konungens öfverhofpredikant, 1730 pastor primarius vid Storkyrkan i Stockholm och ordförande i stadskonsistorium samt 1733 biskop i Västerås. Redan tre år förut hade han nämnts till teol. doktor af universitetet i Greifswald. Hans afundsmän påstodo väl, att det ej var Kalsenii utmärkthet som präst, utan helt andra meriter, som framkallade denna hastiga lycka, nämligen hans egenskap af säker skytt och glad deltagare i konungens jaktpartier och ännu mer hans eftergifvenhet för konungens passion beträffande fröken Taube. Af andra framställes han dock som både en samvetsgrann och aktningsvärd man. Hans lärdom och nit som stiftsstyresman hafva ej ens hans ovänner sökt förneka. Mot Uppsala universitet visadehan en stor och hedrande frikostighet, då han där inrättade den teologiska profession, som ännu bär hans namn. För detta ändamål skänkte han till akademiens disposition Sätra hälsobrunn i Västmanland och 20,000 daler k:mt, det senare dock med förbehåll af underhåll åt några fattiga. Till Västerås gymnasium förärades hans vackra och dyrbara myntsamling. Vid riksdagarne tillhörde han Hattpartiet. Död i Västerås d. 24 dec. 1750.

Gift med Elisabet Lemoine. Barnlöst äktenskap.