Släktforskning

Ur kommande (hösten 2012) bok om Johanna Hård av Birgitta Tingdal:

Den son Johanna får 1822 är dödfödd och hon begraver honom själv vilket är tillåtet enligt kyrkolagen. En barnmorska anmäler Johanna för pastor Bogren eftersom hon misstänker att Johanna kanske dödat sitt barn. Bogren i sin tur anmäler händelsen i en skrivelse till myndigheterna. Det är nu han noterar i sitt intyg att Johanna enligt allmänna opinionen är vanfrejdad för att hon skyddat tjuven Anders Andersson. Johanna är sjuk efter nedkomsten och kan inte ställas inför rätta vid det urtima ting där Johanna misstänks för barnamord. Målet uppskjuts till ordinarie vinterting 7 februari.

Den 18 januari har det döda barnet grävts upp och besiktigats av stadsläkaren som finner att det varit dödfött. En vecka senare begravs barnet igen. Vid det ordinarie vintertinget i häradsrätten frias Johanna för misstanke om barnamord. Hon kommer senare dock följande år 1823 att dömas för lönskalöge - det blir enskild skrift ( …………? ) och 32 riksdaler till Styrsö sockens kyrka. Jämfört med domen för att ha tagit livet av ett barn som var dödsstraff kom Johanna lindrigt undan.