Släktforskning

Ur bokmanus "Johanna Hård" av Birgitta Tingdal hösten 2012:

Fredrik och hans styvbror Christian, en son till Jakob i ett tidigare äktenskap, deltar i Gustav III:s ryska krig 1788-90. Det måste ha varit ett hårt liv för Fredrik som bara var 12 år så han skrevs in i rullorna. Han fick uppleva hur styvbrodern dödas i striderna och själv blir han fånge hos ryssarna på fregatten Venus som uppbringade 1789 i Oslofjorden. Han är då 13 år. Besättningen skickas till Ryssland, troligen längst in i Finska Viken.

 

 

Infogad kommentar beträffande en av olycksbröderna på Venus: I boken "Knektaliv" (Björn Lippold och Lars Ericsson) finns ett kapitel som handlar om Petter Partout (Kapitel 5, "En trumslagare tar befälet"). I sammanfattning:

Kommenderad till Göteborg 10 april 1789. Samling i Vedum och ankomst till Göteborg den 17april.Hamnar under befäl av Kapten Karl Lagerberg och steg (22 maj) ombord på fregatten Venus. Fregatten avseglar mot Kristiania men uppbringas i dimma i oslofjorden av ett ryskt skepp. Besättningen, däribland PP tas till fånga och förs med det ryska skeppet tillbaka genom öresund och upp i östersjön till Ryssland. Mycket hårda förhållanden under resan, 79 av svesnkarna dog av brist på mat och sjösjuka. Minst ett halvår i fångenskap, erhåller vissa besked hemifrån att allt står väl till, samt att familjen utökats med en son (Johannes).Tillslut friges fångarna från Venus och får vandra genom de ryska provinserna (framgår ej var han hållits fången) och Finland, tar sig med båt över Östersjön till Stockholm, där de landstiger i november 1790. Gruppen beslutar sig för att stanna över vintern i Stockholm.

Forts Birgitta Tingdal:

Fredriks bror Olaus Gustaf som också blivit skeppspojke i kriget. Han omkommer 1790 på linjeskeppet Lovisa Ulrica som gick med kanonlast till Göteborg och sjönk utanför Öckerö. Han är då bara tio år.

 

 

Fredriks öden är efter fångenskapen ovissa. Med tanke på familjens kontakter och att han redan varit på sjön är det högst troligt att han fortsatte sin banan till sjöss. Märkligt är det dock att det inte finns några spår av honom varken i Karlskrona, Sveriges främst flottbas, Stockholm eller Göteborg. Men vad skulle annars varit en trolig bana? Dessutom – många år senare i Stockholm skriver sig Johanna som sjökaptensänka. Man kan ju tänka sig att hon gör det för att hon velat ge sig själv en lite högre status när hon startade på nytt i en ny stad. Men det kan ju faktiskt också vara så att Fredrik faktiskt varit sjökapten men gått iland och att Johanna valt att använda den lite mer imponerande av hans riktiga titlar.

 

 

Det är oklart när och var Fredrik gifter sig med sin första fru Annika Svensdotter och var de bor när döttrarna föds 1801 och 1803. Han återfinns inte i mantalslängderna på förrän 1804 då han och familjen dyker upp på Vargö. 1805 föds sonen Olaus Gustaf där. Han får alltså samma namn som Fredriks lillebror som dött tidigt. Fredrik står skriven som salteribokhållareRedan 1810 dör Annika i lungsot. 1811 och 1812 finns det en markering i hustrukolumnen / MANTALSLÄNGDEN?/ men inget namn. Kan Johanna ha kommit till huset redan då månne? Eller har prästen slarvat och glömt att Annika avlidit? Den ena gissningen är så god som den andra. 1813 finns det dock markerat en icke namngiven hustru till Fredrik Hård som är 22 år. Det kan stämma bra med Johanna och det betyder att de två gift sig senast 1813. Inget vigselbevis har hittats, vare sig i Göteborgs eller Styrsös böcker. Kyrkböckerna i Backa försvann vid en brand omkring 1820 – det är ju annars högst tänkbart att paret har gift sig i Johannas gamla hemförsamling.Av MANTALSLÄNGDERNA (?) framgår att familjen Hård verkar haft det relativt gott ställt. De betalar sidenskatt och tobaksskatt som ståndspersoner. Fredrik har ett fickur och familjen har hund. Johanna skrivs som FRU vilket anstod lite ”finare” borgenskap” medan bönders och arbetares maka kallades HUSTRU.Med andra ord, Johanna har verkligen fått till det riktigt bra i livet.1815 är Fredrik Hård noterad som salteriägare. VAR BERÄTTAS DET? …………… Tio Tångenbor har upplåtit en dem tillhörig äng vid Gröneviken i Vargödal till salteribokhållaren Fredrik Hård att av honom brukas på så sätt att han där skulle uppföra hus och salteri. Av protokollet framgår att det tilltänkta salteriet skulle ligga väster om ett annat salteri ägt av kompanjonerna Ahnfeldt och Bruhn. Fredrik Hård fick nyttja ängen” för eväderlig ägo” bara han betalade grundlegan 110 daler.

 

 

Fredrik och Johanna har alltså blivit salteriägare. Fredrik har också en kompanjon i företaget, Jonas Lindgren. Det är uppenbart ett steg uppåt på karriärstegen men samtidigt kan man inte undra om det var en särskilt klok ekonomisk satsning. Sedan 1808 har sillstimmen glesnat betydlit. Kanske hoppades Fredrik att de stora stimmen skulle återkomma eller kanske räknade han med att den sill som fortfarande kom in trots att de stora stimmen uteblev skulle räcka för att med god marginal försörja sig och familjen. Han hade ju tidigare varit salteribokhållare och borde ha haft bra förstånd på att bedöma lönsamhet.

 

 

Fredriks mor Christina som bott hos familjen på Vargö dör 1816 av ålderdomssvaghet och samma år dör dottern Gustava av en venerisk sjukdom.1817 består familjen i Vargödal av Fredrik, Johanna och dottern Anna. Samma år kommer också Johannas bror Peter från Bällskär till familjen och bor kvar där även följande år.Det har säkert varit goda tider för familjen – om man undantar sorgen efter de döda släktingarna. Nästa år skall däremot allt vändas. Fredrik dör i lungsot , bara 41 år gammal.

Änkling 1810 med tre småbarn (före giftet med Johanna).