Släktforskning

Kurt Åkerlind maj 2011:

Svensk ätt, härstammande från en Per Gisslesson, som levde vid mitten av 1600-taletoch var fiskare under Stensjö på Nyckelön i Mälaren. Hans sonson Nils Esbjörnsson adlades 1708 under namnet von Reuterholm, vilket han ändrade till Reuterholm, dåhan 1735 erhöll friherrlig värdighet. Ätten utslocknade 1864.

Efter studier i Västerås och Uppsala antogs Nils 1697 såsom biträde vid svenska ambassadenskansli i Haag (Holland) under de då pågående fredsförhandlingarna i Rijswijk, mellan Frankrike och de mot detsamma förbundna makterna, vid vilkaSverige uppträdde som medlare. Sedan han därefter med den ena av de svenskaambassadörerna vid nämnda tillfälle, greve Carl Bonde, gjort en resa till England,anställdes han vid svenska beskickningen i Holland samt 1700 såsom kommissions-sekreterare vid Kur-Hannoverska hovet. Fyra år därefter medföljde han såsom kom-missionssekreterare svenska ambassadören till konungavalet i Warszawa. Knappt hade detta försiggått och Stanislaus blivit utropad till konung förrän staden överrumplades av konung August, och hela svenska beskickningen råkade i hans händer.

Utväxling företogs dock så fort som möjligt, och Reuterholm uppsatte sedan nästan ensam förbundstraktaten mellan Karl XII och Stanislaus. Efter slutad förrättningutnämnd till ”kunglig hovsekreterare i fält”, erhöll han 1708 adlig sköld med namnetvon Reuterholm, blev två år senare krigskommissarie och 1715 krigsråd men fortforända till Carl XII:s död att bestrida befattningen som krigskommissarie. Såsom sådanutvecklade han en synnerligen förtjänstfull verksamhet om Vadstena krigsmanshus-kassa, vars förvaltning han övertog 1719, och som genom hans välbetänkta åtgärdersnart lämnade underhåll åt ett dubbelt större antal gratialister än förut.

1732 förordnades han till landshövding över Stora Kopparbergs län och upphöjdes1735 till friherre, då han bortlade von framför namnet samt förflyttades slutligen 1739till landshövding över Närkes och Värmlands län. Själv utrustad med stor bildning,gynnade han vetenskaper och deras idkare, bland vilka senare Linné var en av dem, som hade att fägna sig av hans understöd och välvilja. Blev blind på sin ålderdom,tog han 1756 avsked och avled samma år i Örebro.