Släktforskning

Konstmästaren vid Sala Grufva Nils Jönsson stod i så stor Nåd hos Konung Gustaf Adolf, att då Konungen kort före sin utresa till Polska kriget 1620, var nere i Grufvan, tog han sitt hattband och skänkte Nils Jönsson för dess skicklighet och välförhållande.

Genom detta gifte blef vår Ursilia Stammoder för1:o Friherrliga Reuterholmska ätten, i det att hennes son, Kyrkoherden i Ryttern Nils Krok, med sin Fru Elisabet EricsdotterBjörk, hade en dotter Elisabet Krok, som i sitt gifte 1675 med Arendatorn Esbjörn Pedersson Torpareson ifrån Stensjö gård, blefmoder till Landshöfdingen öfver St. Kopparbergs Län, Riddaren och Commendeuren Baron Nils Reuterholm, hvars farmors morUrsilia således var.2:o För slägterne Reuterhusius och Reuterberg.

Comministern i Fahlun Anton Reuterhusius och Conrector Scholae derstädes Johannes Nicol Reterhusius voro söner afKyrkoherden Nils Krok. Den förre var gift med Margareta Depken, dotter till bokhållaren i Kopparvågen Christopher Depken.En af deras döttrar var 1Östa gången gift med Boktryckaren Samuel Littorin i Uppsala, och 2:dra gången med Rådman MartinWretlind i Arboga. Således var Ursila morfars farmor till prosten Wretlind i Norberg.(Ångman; Försök till Beskrifning om Norbergs Bergslags Härad och dess Gamla Jern-Bergslag. 1835, Ny uppl av Norbergshembygdsförening 1925)---------

http://perake-inger.se/anor/000/0000/860.htm:

Konstmästaren var vid denna tiden den förnämste tjänstemannen vid gruvan näst bergmästaren. Nils lön var år 1612 100 dr, en klädning om 30 dr, en älghud samt föda och mulbete till en häst jämte kost och täring för sig själv och en medhjälpare. In natura fick han dessutom 31 tunnor och 1/2 fjärding spannmål, 3 1/4 lispund humle, 3 lisp 18 marker smör, 31 lisp 10 marker kött och fläsk, 4 lisp 11 marker salt, 11 lisp 14 marker färsk fisk. Han erhöll vidare den 7 mars 1613 konfirmation på kungsgården i Sala, som Karl IX skänkt honom till evärdlig egendom. Den 26 juni samma år fick han kungligt brev på ett kronohemman i Bispebo inom Sevalla socken och samtidigt förlänades honom all kyrkotionde i Hackvads socken i Örebro län utom vad som utgick till vin, oblater och präst Sala silvergruva hade sin glansperiod under Gustav Vasas regering på 1500-talet. Som mest torde tre ton silver årligen ha producerats. Enligt "Sala gruvas historia under 1500- och 1600-talen" av Petrus Norberg nämns Mäster Nils Jönsson Kroch redan 1606 då han fick i uppdrag att gräva en grav, 8 alnar bred, 3-6 alnar djup och 2260 famnar lång, från Hallaren till Långforsen. År 1607 förordnade kung Karl IX mäster Nils att uppföra en ny konst. Mäster Nils fick nya fullmakter den 14 januari 1612 och 7 mars 1613 varvid han tilldelades den viktiga uppgiften att bygga vattenkonster och hålla dem vid makt. Han skulle också utbilda sådana som kunde sköta dem. Det första arrendekontrakt som man funnit är av den 6 april 1620. Det var bergmästaren Johan Grünewald, konstmästaren Nils Jönsson (Krook) och proberaren Bastian Ihering samt en fjärde man vid namn Kornelius Hansson som nu mottog hyttor, gård och bokverk (=stampanläggning för malmkrossning) med därtill hörande ägor och lägenheter. Själva gruvan nämns inte i kontraktet. Den 27 april 1620, således endast tre veckor efter det förra kontraktets avslutande, underskrev Gustaf Adolf ett nytt med samma arrendatorer. Men nu gällde det de sex socknarna Sala, Norrby, Kumla, Tärna, Kila och Möklinta "med alla visse och ovisse persedler" på den tid som de kom att inneha gruvan. För den årliga räntan av dessa sex socknar skulle de ge 2332 daler 17 öre och 17 penningar. Vad de ovissa persedlarna beträffar fastställdes priset till 10 mark för en tunna spannmål. Arrendet skulle årligen betalas med hälften den 12 februari och den andra hälften den 14 augusti. Nils Jönsson efterträdde år 1607 konstmästaren Kristoffer Klem som var den förste konstmästaren vid Sala gruva. Han tecknar sig då "Nils Jönsson , konstmästare vid Salberget samt vid Garpenberg och Lövåsen". Mäster Nils var den som stod kvar längst som konstmästare. Han var enligt det kungliga brevet av den 14 januari 1612 konstmästare inte bara vid Sala utan vid rikets bergverk. Han fanns kvar 1624, då han avgav sin bekanta relation om gruvan. När han slutade är inte bekant. Han fanns även kvar 1630, då han den 7 maj erhöll order att bygga en konst som skulle uppfordra vattnet ur Makalösens djupaste del upp till Svenskorten.