Släktforskning

1/2 - Under krigstiden 1917-18 blev alla varor mycket dyra. När de sålde ett lass hö eller potatis tyckte Katarina att de fick väldigt mycket pengar och sonsonen sade då att "mor får ju räkna med arbetskostnaden också". "Asch, arbete får man väl inte räkna! svarade Katarina. Arbetet var ju själva livet på en bondgård.

2/2 - Hisingsbron eller Kvillebäcksbron, var en svängbro mellan Hisingen och Göteborgs centrum. På norrsidan, mitt på bron låg den välkända Löfströmska badinrättningen. Den räknas som den första broförbindelsen mellan Hisingen och fastlandet. Bron var 175 meter lång och hade en järnvikt på 140 ton. Hisingsbron var en järnkonstruktion, uppburen av 60 stycken järnpelare, och tillverkad vid Eriksbergs Mekaniska Verkstad, på uppdrag av Qvillebäckens Broaktiebolag. Hisingsbron invigdes av landshövding Albert Ehrensvärd d.ä. den 1 december 1874, användes fram till 1968 och skrotades 1969. År 1939 invigdes Göta Älvbron, som till en början också kallades Hisingsbron. Omkring år 2020 planeras en ny bro, vid namn Hisingsbron, ersätta Göta Älvbron. Hisingsbrons sträckning gick från det dåvarande Sankt Eriks torg på fastlandssidan, där nu Göteborgsoperan ligger. På Hisingssidan anslöt den till en rak anlagd väg över vassområdet, som senare blev Kvillegatan. När Frihamnen byggdes lades vägen om i en lång båge österut och en träviadukt över hamnområdet. Landfästet på hisingssidan finns kvar än i dag, komplett med broräcken. Tidigare hade transporterna över älven skett med en, med handkraft vevad färja mellan S:t Eriks hörn vid Lilla Bommen och Kvillebäcken på Hisingen. Denna färjeförbindelse invigdes 1849, och ersatte i sin tur en roddfärja mellan Klippan och Färjenäs på Hisingen. Kring år 1860 beräknade man att cirka 200 personer och 100 hästar dagligen fraktades över med Kvillefärjan. Intäkterna för färjetrafiken uppgick då till cirka 20 000 riksdaler silvermynt per år, varav hisingsbönderna stod för tre fjärdedelar. Under de sista åren med Kvilletrafiken satte man in en liten ångbåt som bogserade färjan, vilket medförde tätare turer. Intäkterna för den första månaden (december 1874) av Hisingsbrons tillkomst, uppgick till 3 000 kronor. En betydande del av den summan erlades av gångtrafikanter. För att nyttja bron fick man fram till 1911 betala brotaxa, exempelvis en bättre, större vagn efter tre hästar kostade 20 öre och en arbets- eller bondkärra kostade 3 öre. En person fick betala 3 öre och varje häst eller nötkreatur kostade 6 öre. Åren 1830-1920 fanns en handdragen färjelinje mellan Fredrikshamn (tidigare Dyngeviksängen) i Backa socken på Hisingen, och en vid Skräppekärr på Hisingen. Båda de avgiftsbelagda linjerna anlöpte området vid Slakthusen, strax öster om staden, och anlades av Fredrik Lindqvist från Bäckebol. Färjorna hade plats för både hästar och vagnar. Redan på 1870-talet fanns det planer på en högbro från förlängningen av Bangatan på Stigberget, till Skatberget på Lindholmen. År 1904 föreslogs en tunnel mellan Lilla Bommen och Tingstadsvassen. När väl beslutet var fattat att gamla Hisingsbron skulle ersättas, valde man mellan bro och tunnel. Principbeslutet om en ny bro togs 1933, och de förberedande markarbetena inleddes i november 1935. Denna bro, Götaälvbron, öppnades 1939. Först 1942 blev den södra uppfarten helt färdig. Från augusti 1955 till slutet av 1958 breddades Götaälvbron till sex filer plus nya cykel- och gångbanor, till en kostnad som motsvarade hela den tidigare bron.