Släktforskning

Den sista husaren som bodde där (nr 3 Skävehorva, husartorp nr 31) var Emil Lindberg (Lönneberga). Torpet såldes av Åkarps rote 1904-05 till Emil Johansson. Nuvarande mangårdsbyggnad uppfördes 1925 och ladugården 1914. De gamla husartorpet låg något väster om och framför nuvarande bostadshuset.

Källa Lönneberga Hembygdsgille (http://web.telia.com/~u49503124/Lindberg.html):

Efter att ha varit husar fram till 1902 fick Emil Lindberg anställning i Olof Olofssons charkuteri och slakteri 1903. Denna affär låg i ett hus kallat Jakobsberg, som låg i Weisbacken mitt emot nuvarande Lönnebergaboa och fastigheten finns alltjämt kvar på denna plats. Där träffade han sin blivande hustru Dina, som arbetade i samma butik och kärleken dem emellan spirade från deras första möte.

Köpman Lindberg tog över rörelsen 1909. Till en början försåldes produkterna direkt till konsumenterna från denna butik samt genom kringfarande av varor med hästskjuts till Hällefors brukssamhälle (Silverdalen). År 1915 flyttade han till Brostugan, Marknadsvägen 5, där han och hans fru hade butik i bostadshuset och slakteri och stallar bakom huset ned mot Silverån. Såväl bostadshuset som gårdshuset finns kvar än idag. Med årens lopp ökades omsättningen betydligt, och kraven på större utrymmen gjorde sig allt mer gällande. År 1928 måste en ny affär jämte styckningsrum uppföras och samtidigt moderniserades företaget med nya maskiner och inventarier. Detta skedde genom utbyggnad av den befintliga fastigheten.Försäljningen omfattade kött, fläsk och charkuterivaror av alla slag samt ost, smör, ägg, bröd och konserver och i övrigt allt, som tillhör en välsorterad charkuteriaffär.

Emil Lindberg köpte i slutet av 1920-talet även Axel Falks charkuteri och slakteri i Silverdalen och hyrde i sin tur ut lokalerna till olika köpmän, som där drev slakteri- och charkuteriverksamhet. Först till Wilhelm Skoglund och mellan åren 1932-34 till Harald Krafft och därefter sålde han fastigheten i Silverdalen till den tyskättade köpmannen Taudin, som tillsammans med sönerna Otto och Nils Taudin, som sedan bedrev slakteriverksamhet där fram till slutet av 1937.

Från dessa slaktare i Silverdalen köpte Emil Lindberg färdiga charkprodukter som korv m.m. Från 1940-talet köptes produkterna in från Östergötlands andelsslakteriförening, ÖAF, i Vimmerby.Emil Lindbergs äldste son Gösta Lindberg har berättat hur han flera gånger om dagen cyklade med en sockerlåda på sin cykel till Silverdalen. Dels för att hämta charkvaror eller för att leverera beställda varor till matserveringen i Brukshushållet eller till direktörsfamiljen i Herrgården.

Lindbergs dotter Alva mest känd för smeknamnet Sysse som 1946 gifte sig med Gösta Eklund tog tillsammans med sin make över rörelsen och drev denna från 1946 fram till 1964. Då köpte Birger Wide upp rättigheter och diverse inventarier, då han öppnade sin nya affär Lönnebergahallen samma år. Sysse arbetade därefter några år i Wides affär, dels en kortare tid i Wides gamla butik och följde samma år, 1964, med flytten till Wides nya affär i de lokaler som i dag är Lönnebergaboa.