Släktforskning

Josephus Matthiae var "vid sin bortgång 17/3 1656 ungefär 96 år gammal" (alltså född o 1560). Han hade studerat i Greifswald och Frankfurt-an-der-Oder. Han var son till kyrkoherden på Fogdö Matthias Andreae (Smolandus), död 1580 "en mäkta gammal man".

Som präst i änkedrottning Kristinas livgeding avlade Fougdonius skriftlig trohetsed till henne 1612, varvid han beseglade med sitt sigill, som hade I M över ett hjärta med en tjur och ett kors. År 1635 underskrev han på Gripsholm en liknande ed till Maria Eleonora.

Biskop Petrus Jonae hade på ett avgörande sätt ingripit i M Josephus liv, då han tog honom ur Strängnäs skola och satte honom i Nyköpings och själv blev som en fosterfar för honom. Under de utrikes studier Fougdonius bedrev från 1588 under åtskilliga år framåt, hade han biskopens son Jona Petri som färdkamrat på kontinenten. Han efterlämnade en skriftlig redogörelse för biskopens sista sjukdom och död. På uppdrag av Petrus Jonae författade Fougdonius under sin tid som rektor en dogmatisk handledning, vilken utvidgad och förbättrad av lektorn Olaus Moretus, under namn av "Moretus tabeller" kom till flitig användning i svenska skolor. Han satt åtminstone en tid med i den kommité som hertig Karl tillsatte 1600 med uppgift att ombesörja en ny bibelöversättning. År 1651 tryckte Fougdonius med biskop Johannes Mattiaes samtycke och understöd sin Tractatus ethicus, som var en stridsskrift mot den filosofiska etiken. Han lät omkring 1652 trycka flera andra verk: "En gudheligh bön", "Examen catecheticum", också kallad "En psalm om chistendoms proof", "Några nyja psalmer till Gudz ära" och "Andelighe tröstspråk".

I Hadorphs "Karl XI:s resa 1673" förekommer på tal om Strängnäs domkyrka en passus om Fougdonius: "Därnäst följer en öppen kor, varest den gamle pastor Mr. Josephus Fougdonius är begraven, en gudfruktig och allvarsam man i sin tid. Han älskade Gud och dess äro i allting befrämjade. Han förde ett strängt leverne i nykterhet och sparsamhet i sina dagar. Ståt och prål fann man icke i hans hus, seder eller kläder. Mång människa förargades av hans allt för enfaldiga leverne i mat, husredo och kläder, men honom täcktes så bäst leva, att späka sin lekamen till Christum, ty i allt han visste sig kunna följa Christi fotspår och de heligas exempel i Guds ord, det gjorde han gärna, men emot fattige var han en mycket givmild man och klädde och spisade mång eländig människa i den dyra tiden 1649, 1650, 1651 och 1652."

Barnen var till antalet tolv enligt det epitafium, som Fougdonius lät uppsätta i domkyrkan 1640 och som ännu finns kvar där. Sex barn var då redan döda: Abraham, Joseph, Isac, Maria, Anna och Sara.