Släktforskning

Avbröt alltför tidigt sina studier i Uppsala, sedan fadern hemkallat honom till Möklinta för att biträda sig som adjunkt. Biskop Nic. Rudbeckius yttrade ock efter ordinationen, att Uno till följe sina ofullständiga studier "med stort besvär blifvit prest".

Men mod, dristighet och förmätenhet fattades honom icke, i synnerhet som han fick höga gynnare i dels friherrinnan Anna Berndes, som utnämnde honom till huspredikant, och dels i herrar Posse och Kruus. Med dessas recommendationsbrev jämte böndernas bomärken sökte han efter faderns död 1672 bliva hans efterträdare i Möklinta. Men biskop Nicolaus var ej alls benägen härför, utan gav honom skarpt tilltal för förmätenheten och förmante honom att känna sig själv.

Erkännande hans predikogåvor blev dock biskopen mildare stämd några år efteråt, i det han ej blott samtyckte uitan även skrev ett vackert recommendationsbrev till magistraten i Fahlun för capellanstjjenst därstädes, som han ock erhöll 1674.

Då faderns efterträdare dog 1679, vaknade åter hans begär efter Möklinta. Genom intriger ställde han sig in hos församlingen och vållade så stor oreda, att Konungen måste ingripa och sätta stopp för hans försök. Emellertid blev Möklinta åter ledigt, och han lyckades äntligen vinna sin önskan. Under annan biskop och med församlingens fägnad erhöll han pastoratet år 1686.

Hans eftermäle är att han gagnat församlingen, behållit dess kärlek och mycket saknats vid sitt frånfälle 1703. Dödsorsaken var rossjukdom.

Av hans och Christinas sex barn blev en son präst.