Släktforskning

Behandlas i Släktforskaren nr5 (1982) samt nr 8 (1983) av Anders Winroth.Dalarnas landskapshandlingar 1558:1 f 13f. Älvsborgs lösen 1571, vol1, f 5v.

Under det s k Nordiska sjuårskriget 1563-1570 erövrade danskarna den för Sverige viktiga fästningen Älvsborg vid Göta älvsutlopp i Skagerack. I freden i Stettin 1570 bestämdes att svenskarna skulle betala 150 000 riksdaler för att få Älvsborg tillbaka.Detta var en enorm summa på den här tiden. Danskarna hoppades väl att få behålla fästningen. De Svenska statsfinanserna varredan förut hårt ansträngda, så för att kunna betala lösensumman var man 1571 tvungen att ta ut en extraskatt över hela riket, dens k Älvsborgs lösen. Alla besuttna skulle betala en tiondelen av värdet på det lösöre i guld, silver, penningar, koppar, mässing,tenn, järn och boskap m m de ägde. Vid denna beskattning upprättades längder över de skattskyldiga.Dessa längder är till stor utsträckning bevarade och utgör en viktig och väl använd källa till 1500-talets lokal- och personhistoria.I längden över Grangärde socken (som då även omfattade nuvarande Ludvika församling) är det en man som genom sinförmögenhet speciellt utmärker sig, nämligen LASSE RAVALSSON i Norrvik. Den av honom betalade skatten uppgick till entredjedelav hela socknens skattesumma. (Det var femtio skattskyldiga i socknen.)Skattelängden tillåter oss att få en inblick i familjens ekonomiska förhållanden. LASSE ägde 420 lod* silver, 21 * lisspund*koppar, * lisspund tenn, 2 veckosten malm, 81 skeppund* tackjärn och 3 * skeppund stångjärn. Som enda person i socknen hadehan dessutom kontanta medel, inte mindre än 200 mark penningar. I fähuset lär det ha varit ganska fullt: Han ägde 13 kor, 5ungnöt, 13 getter och 5 svin. Alltsammans värderades till 3366 mark och 2 öre varav en tiondelen gör 336 mark och 5 öre. Somen jämförelse kan nämnas att Dalarnas högst beskattade, den mäktige fogden Knut Pertsson i Varggården vid Kopparberget, varbeskattad för 3688 * mark. Medeltaxeringen per skattebetalande var i Dalarna 102 mark och i Grangärde det dubbla, 204 mark.Lasse tycks ha dött strax efter denna taxering. Han möter oss endast en gång till; i 1572 års tiondelängd. Dessförinnan träffar vipå honom desto oftare, allra först i 1539 års längd över årliga räntan. När Gustav Vasa omkring 1540 lät lägga upp räkenskaperför fögderierna var den viktigaste inkomstverifikatonen "årliga räntan", en årligen förnyad förteckning på bl a de skattskyldigafastigheterna. I Norrvik beskattas 1539 två gårdar: LasseRavalssons och Bengt Arvidssons. De hade ditintills betalat 2* hundrade osmund* i hyttgäld tillsammans. Nu "föröktes" derasskatt till det dubbla, 1 fat osmund, alltså * fat vardera. Denna hyttgäld kvarstod under resten av 1500-talet. (Vissa andra skattertillkom dock.) Hyttgälden var en skatt som utgick på hyttdriften. Man kan alltså sluta sig till att Lasse och hans grannetillsammans drev en osmundshytta. I dessa hyttor framställdes järn vid en relativt låg temperatur. Osmundshyttorna var 1539 heltförhärskande i Grangärde; först 1558 uppfördes av kronan den första tackjärnshyttan i Grangärde, vid Ludvika ström. Kvalitetenpå osmundsjärnet var ganska låg, och kronan propagerade ivrigt för att bergsmännen skulle övergå till tackjärnstillverkning.Tackjärnet tillverkades i hyttor med högre temperatur, i vilket järnet smältes helt. Produkten, tackjärnet innehöll dock mycketkol, vilket gjorde det osmidbart. För att få bort kolet "färskades" järnet i stångjärnssmedjor i vilka användes en stor vattendrivenhammare. Lasse Ravalsson synes ha varit en föregångsman i trakten på detta område, eftersomhan omkring 1560 tycks ha låtit bygga en tackjärnshytta och enstångjärnssmedja. I årliga räntan 1562-1564 beskattas han med 1 skeppund stångjärn för "en hammarsmedja". Från 1565-1568finns inga längder bevarade. I 1569 och följande års längder finns ingen notering om någon stångjärnssmedja. Han torde dock hahaft den kvar eftersom han vid beskattningen för Älvsborgs lösen ägde stångjärn. Möjligen kan han ha fått skattefrihet påsmedjan. Att Lasse så väl höll sig framme med nymodigheternainom bergsbruket torde hänga samman med att han åtminstone 1550-1558 var bergsfogde i Västerbergslagen. Som ovan nämntstorde Lasse ha dött strax efter taxeringen för Älvsborgs lösen 1571. I 1572 års längd över årliga räntan står en i övrigt obekantTidik Larsson för gården. 1573 och följande år är det istället Widik Hansson, Lasses sonson som redovisas. Förutsatt att TidikLarsson inte är en felskrivning för Widik Hansson, kan man anta attTidik var son till Lasse Ravalsson. Den som till slut övertog gården efter Lasses död var dock sonsonen Widik. Denne bör då havarit i tjugofemårsåldern ty när han 1628 dör uppges han var "wid pass 80 åhr". Hans far Hans Larsson har tydligen dött före sinfar Lasse Ravalsson, eftersom han aldrig förekommer i längderna över årliga räntan. Ytterligare en notis om Lasses barn finns. Ien saköreslängd från 1551 uppges nämligen att Lasse har fått böta 100 mark örtug "för sin dotthr, hon låg j skylskap medh sinbrodhr.Brottet är grovt, och bötessumman följaktligen hög. Vilka av Lasses barn det gäller låter sig inte bestämmas.Samtliga uppgifter från Mikael Ehrin, Sävedalen, 2002-09-15.

Hämtat från http://www.grangardebygden.com:

Norrvik som fordom skrevs Norrgovik, är en by med gamla anor. Under slutet av 1400-talet flyttade Rafwall Mattsson från Klenshyttan till Norrvik. 1530 fanns en hytta (nr 5) i drift och 1562 även en hammarsmedja. Stor delägare i hyttan var då den rike Lasse Raffualsson. Under 1700-talet var flera generationer av den kända bergsmanssläkten Fischer andelsägare. När Ludvika bruk såldes ut på 1700-talet var det Fischers strävan att förvärva bruket. Önskemålet gick om intet. Hundra år senare var förhållandena omvända. Bruket hade då istället förvärvat åtskilliga andelar i Norrviks hytta. Bergsmännen fick svårt att få fram kol till sin smältning när stora allmänningsskogar tilldelades Ludvika. De klarade sig dock ändå fram till hyttans nedläggning vid mitten på 1800-talet och därefter genom inhyrd blåsning i Marnäs hytta i Ludvika. Fortfarande har byn en karaktär av äldre by. Kring hagen står det rester efter sten- och trägärdsgårdar. Djurhållningen har säkerligen lång tradition.